DeFi 2025: blir protokollen mer centraliserade? (case och data).

DeFi har alltid varit lite av en rebell – tänk dig den där kompisen som aldrig följer vägen utan alltid hittar en genväg genom skogen. Men vad händer när DeFi-protokollen börjar likna de stora bankerna de skulle utmana? 2025 knackar på dörren, och frågan bubblar: blir protokollen mer centraliserade? Svaret är… både ja och nej. Häng med, så reder vi ut det hela med färska exempel, lite data som får ögonbrynen att höjas, och några reflektioner om vad som egentligen står på spel när ideal möter verklighet. Oavsett om du är nyfiken nybörjare eller luttrad DeFi-räv, kommer du känna igen dig i de dilemman som blossar upp när decentralisering möter tillväxt och realpolitik.

Från decentralisering till… något mittemellan?

Idén om total decentralisering är lockande, men verkligheten är gråare än så. Kolla bara på Uniswap. En gång i tiden var det sinnebilden av öppenhet, men nu sitter deras DAO och styr över kodändringar och avgifter. Ja, användare får rösta – men de stora innehavarna (ofta VC-bolag eller grundarteamet) har en röststyrka som får småsparare att kännas som mygg på en buffé. Det har till och med förekommit diskussioner om att införa “delegater” som samlar röster och representerar mindre aktörer, men maktbalansen är fortfarande kraftigt skev.

Och det är inte bara Uniswap. Aave, MakerDAO, till och med Curve – alla har på senare tid centraliserat beslut kring utveckling eller riskparametrar. Ibland sker det med fina ord som “governance optimization” eller “security upgrades”, men ofta handlar det om att effektivisera och skydda protokollet mot attacker eller misstag. Ironiskt, eller hur? Decentralisering var ju tänkt att skydda mot just maktkoncentration. Ändå ser vi att fler projekt väljer samma väg: snabbare beslut kräver ibland ett mindre antal beslutsfattare. Det är ett dilemma som många communities diskuterar allt mer öppet, särskilt när projekt växer ur sin “startup-fas” och närmar sig mainstream.

Data som sticker ut: vem håller egentligen i rodret?

Låt oss kika på lite siffror från DefiLlama och Dune Analytics för att få perspektiv:

• Uniswap: Topp 10-tokenhållare styr cirka 70% av rösterna, vilket innebär att ett litet antal aktörer i praktiken kan avgöra alla viktiga frågor.
• MakerDAO: Över 60% av alla röstningsbeslut har avgjorts av mindre än 1% av tokenägarna de senaste tolv månaderna, och i flera omröstningar har deltagandet varit lågt utanför de största valarna.
• Aave: Flera nyckeluppgraderingar gick igenom efter massiv lobbying från VC-ägda wallets, där diskussionerna i deras forum ofta domineras av samma profiler om och om igen.

Det här är inget unikt för DeFi, men det sticker i ögonen när man tänker på hela rörelsen bakom. Att makten koncentreras är nästan lika naturligt som att folk börjar med nyårslöften i januari (och glömmer dem i februari). Samtidigt finns också exempel på mindre protokoll där makten är bättre spridd, men där ser vi ofta att utvecklingen går långsammare och att riskhanteringen är svagare. Balansen är svår att hitta, och datan visar att det fortfarande är de största investerarna som sätter agendan – ibland till och med på bekostnad av innovation och öppenhet.

Case: Lido och liquid staking – decentralisering med en twist?

Ta Lido som exempel. De har fått massiv tillväxt tack vare “liquid staking” av Ether. Men governance-tokenen LDO är ojämnt fördelad. Under 2024 såg vi flera tillfällen där beslut om validerarlistor och avgiftsmodeller avgjordes av ett fåtal stora plånböcker. Ett konkret exempel: när protokollet skulle godkänna nya validatorer, var det samma handfull adresser som avgjorde slutresultatet, trots hundratals mindre röster.

Lido hävdar att de arbetar för större transparens och mer spridd makt, men verkligheten är en snårskog av delegationer och proxy-röstning. Det har till och med växt fram plattformar där användare kan automatiskt delegera sin röst till “experter”, men det leder ibland till ännu större maktkoncentration. Visst, tekniskt sett kan alla vara med och påverka – men orka läsa igenom 150 sidor governance-förslag innan man röstar? Det är lite som att försöka förstå villkoren för sitt mobilabonnemang: man vill, men man orkar inte alltid. Resultatet blir att många röstar slentrianmässigt eller hoppar över det helt, och besluten formas av en liten klick insatta och engagerade individer.

Varför händer det här? Lite om verklighetens motkrafter

Man kan skylla på “human nature” eller kalla det växtvärk. Men sanningens kärna är att när protokoll växer, ökar trycket att göra dem säkrare och snabbare. Att låta tusentals röster väga lika kan bli långsamt och farligt – särskilt när miljoner dollar står på spel och flash loan-attacker lurar i vassen. Flera protokoll har till och med infört “emergency multisigs” där bara ett fåtal personer kan låsa protokollet vid fara, ett tydligt exempel på kompromiss mellan ideal och verklighet.

Många användare är dessutom mer intresserade av avkastning än av att vara aktiva i governance. Det är vanligt att folk stakar tokens för rewards och sedan aldrig deltar i diskussioner eller röstningar. En annan aspekt är att investerare ofta kräver viss kontroll för att skydda sina pengar. Så även om decentralisering är målet på pappret, blir det ofta kompromisser i praktiken. Lite som när man försöker hålla sig till vegansk kost men ändå beställer ost på pizzan ibland. Det är en ständig dragkamp mellan säkerhet, effektivitet och de ursprungliga idealen – där verkligheten ofta vinner över visionen.

2025 och framåt: blir det bättre eller bara annorlunda?

Det pratas mycket om “progressiv decentralisering” – att makten ska spridas allt mer ju större protokollen blir. Men datan säger att det går trögt. Samtidigt ser vi nya protokoll som Friend.tech och EigenLayer laborera med hybridmodeller, där vissa delar är superöppna medan andra är hårt styrda av små team. Det har också dykt upp experiment med “quadratic voting” och olika former av styrningssystem, men inga har riktigt fått fäste på bred front ännu.

Några trender sticker ut när man tittar på utvecklingen under 2024 och vad som väntar runt hörnet:

• De större protokollen blir ofta mer centraliserade i sin governance, men mer robusta tekniskt. Det gör att de kan hantera attacker och buggar snabbare, men på bekostnad av den breda delaktigheten.
• Nya protokoll experimenterar med atypiska styrningsmodeller – ibland med “councils” eller “committees” som påminner om gamla föreningar. Ofta tillsätts dessa av communityn, men verklig makt förblir koncentrerad hos de största investerarna eller teamen.
• Det finns ett ökat tryck från användare på mer insyn och bättre verktyg för att förstå (och påverka) beslut – exempelvis genom dashboards likt Tally eller Boardroom. Här ser vi också fler diskussioner om utbildning och onboarding: hur får man fler att engagera sig på riktigt?

Så ja, DeFi 2025 är kanske mindre vild och fri än vi hoppades, men fortfarande långt från att vara tråkig eller förutsägbar. Det är lite som svensk sommar: ibland sol, ibland regn, och alltid något överraskande runt hörnet. Kanske är det i just denna ovisshet som DeFi hittar sin nästa stora innovation – mellan kompromiss och kaos, med en fot i idealen och en i den krassa verkligheten.